Bloggdesignen är fortfarande åt helvete men jag är på bättre humör. Jag har bestämt mig för att ta tag i saken ordentligt nu och har även pratat med Roxanna, vi ska pusha varandra har vi tänkt. Gå ut på promenader, långa sådana också. Helt onödigt att sitta här och deppa över någonting som egentligen jag har skulden för och som JAG kan göra något åt. Nu bort med deppandet och in med nya rutiner, nya vanor. Vi ska även peppa varandra att bli glada och positiva och få bättre självförtroende. Finns det något bättre än att göra det med sin bästa vän? Love you Roxanna!

Läste dessutom en helt otroligt jävla irriterande krönika nyss, "Ge din lille pojke en rosa body". Nu sitter säkert majoriteten av er och håller med. Jag tyckte att det är så SJUKT jävla idiotiskt att sitta och skriva idiotkrönikor över små jävla bagateller. Det är en JÄVLA FÄRG! Men jag håller heller inte med någonting alls. Jag är hör och häpna FÖR könsroller. Ser ingenting negativt med det. Det negativa är när vi kvinnor sitter och klagar över dessa, varför inte bara vara glada över att vi är kvinnor? Jag lever jättegärna med en könsroll, jag är glad över alla de möjligheter jag har som kvinna. Jag vill inte klä Grim i rosa, har ingenting emot unisexkläder som hon nämner när de är i brunt och liknande, sådana har Grim mycket av eftersom att jag tycker att babyblå är en tråkig färg men jag vill att min SON ska se ut som en KILLE. Vi är trots allt inte likadana, vi kommer aldrig vara. Kalla mig gammalmodig men jag skulle inte haft något problem med att vara hemmafru heller om jag hade kunnat. Det skulle jag tagit som ett privilegium, att få vara hemma med mina barn, se dom växa upp, se dom utvecklas och ta hand om hemmet som jag anser är MIN uppgift. Ser inte något fel alls i det, kan inte förstå felet heller. Visst finns det kvinnor som absolut inte vill vara hemma med sina barn heller utan hellre vill jobba men ärligt talat så tycker jag inte ens att de ska ha barn. Om man ser det som någonting negativt så är man nog inte rätt för mammarollen. När jag bodde med Johan lagade jag gärna mat, jag städade gärna och bytte bajsblöjor och hela köret och det var ingenting att klaga över. Jag VILL laga mat, jag VILL städa och jag ÄLSKAR att ta hand om min lilla son.
Hata mig, gör vad ni vill men dessa är mina åsikter. Jag förstår mig inte på detta samhälle, förstår mig inte på alla "problem" överallt. Varför inte bara åta oss våra (köns)roller och vara stolta över dom istället?