Bubbeli bubbeli i blöjan Grims. Snubbeli snubbeli på sladden min. POFF! Sa det så var hon borta.

Här sitter jag och äter Mämmiä (Memma). Ser ut som bajs men är supergott. Alla svenskar tycker att det ser superäckligt ut och vill inte ens smaka men när de smakar brukar de oftast tycka om det. Men det ser ju inte så läckert ut. Eller?


Annars så satt jag och filurade om hur mycket respekt man fick som gravid. Jag tyckte det var jätteskoj och trodde att folk verkligen brydde sig om att man var gravid och så. Och att de var snälla. Bullshit! Det var snarare "HJÄLP! gravid kvinna på gång! Skingra er! Hon är förmodligen aggressiv." Nu när man är mamma med übersturkos och überstor vagn så visar folk noll respekt. Absolut NOLL RESPEKT! Det var roligt en gång när jag skulle gå av tåget och jag stod i mittendörren för att stiga av. Två dörrar omkring mig alltså. Det var massor av folk på tåget. Alla valde att gå ut på de andra utgångarna. Där stod jag ensam med min vagn i mitten medan folk stod och trängde sig på sidodörrarna. Jag behöver ganska ofta hjälp ur tåget och bussen fetersom att halva packningen åker ur när jag ska dunka ut vagnen ur tåget/bussen men folk flyr. Ordagrant! De flyr! Om de går ut på samma utgång så springer de iväg illa kvickt och låtsas som om de inte såg vagnen. "Vadå vagn?" Har du vagn? Nej jag såg ingenting turkost i ögonvrån." Och det värsta måste ju vara när man är ute och går bland en massa människor. Flytta sig så att den ensamma arma mamman kan komma förbi med sin jättegulliga och jättesnälla bebis finns inte på kartan. No way! De ska komma förbi illa kvickt eftersom att de har saker att göra, vilket de by the way inte tror vi mammor har. Jag har också bråttom ibland. Och nog mer än er! För mig tar det trippelt med tid för att komma någonvart. Jag ska åka upp och ner i hissar. Kliva av och på tåg utan någon hjälp. Invänta folkstormar för att få plats emellan. Vända runt vagnen för att kunna öppna dörrar och sen vända tillbaka den (om ni förstår vad jag menar?). Jag menar, dom kan ju bara lunka på som ingenting, klämmas lite ibland men ändå komma förbi. Jag kan ju inte gå runt och använda vagnen som sköld och putta omkring folk. Det går ju liksom inte. Och jag ska säga er. Innan jag blev mamma så stannade folk mycket mer ofta för att hålla upp dörren åt mig än nu. Nu kollar det bakåt lite snabbt och ser en stor vagn redo att attackera men som vanligt "låtsas som att de inte sett det" och smäller igen dörren. Och så har de make att bli sura på mig! Jag som går runt och ler till alla människor och låter alla gå förbi innan mig på bussen. Och som stannar upp i folkstorm. Och som säger ursäkta hela jävla tiden! Jag? Är jag verkligen så hemsk? Nej allvarligt talat. Jag gillar inte vart detta samhälle är på väg. Att unga människor inte ens kan lämna plats åt äldre damer/gubbar på bussen. Varför inte liksom? Man dör inte av att stå upp en liten stund. Och när man väl tar det steget och gör någonting bra så mår man Kung hela dagen. Jag lovar er! Snälla människor. Allt handlar inte om att få allting först. Ni får fan ta och ge ibland. Jag mår riktigt dåligt av sånt här. Blir bara så jäkla frustrerad. Att folk blivit så jävla respektlösa. Nu handlar det om att få respekt. Och få respekt får man genom att trampa sönder grodor och putta undan gamlingar. Och flytta sig en liten bit från vägen kommer inte på tal. Utan nej, MammaErika måste gå i diket med jobbig vagn för att komma förbi era jävla moppekillar. Oh! Där vad du ball! Att låta mammor gå i diket med sina sovande barn med en guppande vagn är ju supercoolt! Där vann du dina kompisars respekt! Ordet respekt har förlorat sin innebörd. Nu handlar det om droger, vapen och våld. För mig handlar respekt om att man respekterar människor. Man hjälper de svaga, som att man ger äldre människor plats på bussen. Och varför inte bara maka lite plats nästa gång det kommer en stackars frustrerad nybliven mamma gåendes?

Nu har jag fått mitt sagt! Tack och hej!

Jag förvandlas till ett monster när jag är hungrig. Allt blir helt plötsligt jättejobbigt och allt är blir helt plötsligt värt att bråka om. Pratade med Johan nyss. Blev grinfärdig för att han inte sa "Jag älskar dig" först och när jag sa åt honom att säga det först efter att jag sagt det först det blev jag ledsen för att han inte sa det. Hängde ni med? Med andra ord så är jag på sånt där typiskt kärringhumör. Ni vet komplex och grinig. Nu har jag ätit så nu är det lugnt. Eller?

Försök säga päronformad matkorg med skånsk sån där reseprogramsberättande röst. Ahahahahawkhawk! 

Och appropå ord! Jag har hittat ett nytt roligt ord.. Olivlund. Tycker jag låter lite sådär smått pervest. Typ som vårtgård. Olivlund. 

Blå igelkott som låter som fan. En sån blev Grim rädd för igår. Nej, jag är inte psykotisk. Jag fattar väl att den inte var riktig. Det var en sån där leksak som låter när man trycker på den. Han fick panik, skrek som fan kröp iväg och började storböla. Jag kanske har gett honom men för livet. Han kanske utvecklar en fobi för blåa igelkottar. Typ Sonic, han är väl igelkott? Han kanske bara är fiction i och för sig. Sak samma, han har taggar på ryggen i alla fall. Är han japan kanske? Känns som det.




Idag är det Lååångfredag. Observera! Lååång. Nej jag tycker att det har varit en ovanligt kort långfredag. Jag gick upp 12 och VIPS! så var klockan 4 och nu är den 5. VIPS! sa det bara. Idag ska man minnas Jesus. Någon som gjort det ännu? Jag tror inte det. 

Nu måste jag bajsa. 

POFF! så var hon borta.  

Olivlund








Okej jag stack inte men nu ska jag sticka! POFF!