Jag är vaken. Sitter och skissar på en gravid älva som jag velat göra så länge. Jag får tårar i ögonen. Ett tag där hade min graviditets och bebis-längtan lugnat ner sig men de senaste dagarna har jag börjat känna den där sjukt starka längtan efter en till. Längtan att få bära ett barn i magen. Köpa graviditetskläder. Gå runt med putig mage. Införskaffa massa bebiskläder. Förlösa mitt barn. Få känna lukten av nyfödd bebis. Amma. Vara vaken om nätterna och titta på en liten bebis. Få se en liten bebis utvecklas. Det känns alltid så hemskt att säga för jag har ju min Grim som är det absolut mest fantastiska på denna jord men jag kan inte hjälpa att jag längtar efter en till. Ett syskon till Grim. Jag vill ha många barn. Jag är bara 20 år än, jag vet. "Jag har hela livet framför mig" men ändå. Ändå känns det som om jag inte kommer hinna. Som om jag vill nu. Nu. Nu. Nu. Jag vill verkligen. Så otroligt mycket. Så otroligt starkt. Vissa kanske inte tar mig på allvar men det är verkligen jättejobbigt och frustrerande att bära på denna otroliga längtan. Jag gråter. Jag vill så jävla gärna att jag gråter. Jag klarar knappt av att se gravidmagar. Jag klarar knappt av att se små nyfödingar. Jag blir nästan avundsjuk. Fast inte på det dåliga viset. Jag fascineras av graviditet. Jag fascineras av förlossning och jag älskar att läsa om det. Jag älskar att läsa graviditetsbloggar och jag är så glad för deras skull men jag vill att det ska vara jag. Jag ska räkna ner dagar till BF. Jag ska gå på ultraljud. Jag ska lyssna på hjärtljud hos BM. Jag ska vara mamma till två små underbara barn. Jag vill ha flera. För mig känns det konstigt att bara vara mamma åt ett barn. Jag ska åtminstone har två barn i denna åldern. Jag vet att det låter konstigt men det är mina tankar.

Jag kan dock inte få en till ännu på ett tag. Det är det som är det riktigt jobbiga såklart. Om allt stod rätt till skulle jag inte tvekat en sekund på en till, tre till. Jag är singel för det första. Jag har inget jobb för det andra. Jag har inte ännu en lägenhet för det tredje. Alla dessa odds emot mig. Stora odds.

Nu vill jag bara inte att ni som är gravida eller har ett nyfött barn ska tro att jag inte vill höra om er. Berätta allt, prata med mig. Jag behöver få höra. Jag behöver få prata om det. Det är det bästa jag vet. Och jag är glad för eran skull.