Kom precis från stan. Och förbannade jag hade inte med mig kameran. Jag som tänkte ta kort på Nadina och Grim tillsammans. Jag tänkte kanske åka förbi där imorgon då ska jag bannemig ha med mig kameran också. Annars så var det trevligt, det regnade mestadels dock och jag hade inte med mig regnskyddet till vagnen så vi stod under parasoller med vagnarna och inväntade bättre tider vilket kom.. då och då. Sen till slut lyckades vi förflytta oss till Mc Donalds och när vi kom ut var det strålande väder, inte lika strålande som de andra dagarna men inget gömma sig under parasolls-väder. Nadina och Grim hade roligt, och Grim lärde sig klappa händerna (utan ljud) av henne. Sen träffade jag en gammal bekant, hatar träffa gamla bekanta.

"Hej Erika!" (vilket alla tydligen börjat säga, kanske inge konstigt med det)
"Hej!"
"Har du barn?"
"Nej jag har lånat honom, vad tror du?"

Hmm, kanske lite kaxigt? Det var inte meningen så men jag lyckas inte vara framgångsrikt social i sådana spontana situationer. Sen var det så där konstigt. Och så sa jag "Men du får ha det så bra!" och såklart ska dom åt samma håll. Hatar såna situationer också, man säger hejdå liksom och så går man samma väg så vet man inte vad man ska säga innan någon lyckats gå ifrån den andra, ska man säga hejdå igen? Ska man gå och låtsas göra något annat? Ska man småprata lite innan någon lyckats gå ifrån den andra? Ska man då säga hejdå igen? Ska man tvärnita och gå åt andra hållet och skylla på att man glömde en sak? Sen så händer det ibland att båda försöker gå ifrån varandra vilket gör att båda går samma takt och ingen går om den andra. Jag vet inte, jag kanske är komplex och konstig i sociala situationer men vissa dagar tycker jag verkligen att jag lyckas. Då blir jag stolt och glad resten av dagen för att jag verkligen lyckats. Andra dagar går det käpprätt åt helvete. Denna dagen gick det inte käpprätt åt helvete men nästan. En gång träffade jag en gammal klasskompis på Pressbyrån, han skulle ut och jag skulle in med min stora vagn och jag råkade köra över hans fot samtidigt som jag skulle säga hej samtidigt som han sa "Aj!" och så sa jag inte ens förlåt efter. Han försökte fly, det märkte man. För jag var galen med turkos vagn. 

Nu ska jag fixa och trixa. Ha det bäst!