Hmm...

Pappa vaknade. Han verkar sur. Det börjar bli mer och mer frustrerande att bo här. Det har blivit massor med pappairritation i min blogg på senaste och en sak vill jag bara framföra. Jag tycker om min pappa. Han är jättesnäll och jag är tacksam för att jag överhuvudtaget får bo här. Det går bara inte bo hos föräldrar när man är vuxen själv och ännu mindre om man är förälder själv. Vare sig det är med morsan eller farsan, eller svärföräldrar för den delen. När man var tonåring (jag vet att jag fortfarande är tonåring men det är en annan sak när man har barn faktiskt) kunde man acceptera att de styrde över en, att man var tvungen att gilla den maten och att man inte får prata med en samtalston vid en viss tid på kvällen men när man är vuxen så har man sitt eget liv. Jag behöver inte köpa pressat kött och jag tror inte att man blir utslängd för att man pratar med normal samtalston klockan 12 på natten.

Jag förstår pappas frustration också. Han tänkte att han äntligen fick bo ensam och började precis trivas tills jag kom, och med ett barn dessutom. Jag förstår honom. Vill absolut inte framstå som bortskämd och otacksam för det är jag inte.

Vad händer då om jag inte får hjälp av soc? Ska jag bo kvar här? Länge till? Hujedamig men det orkar jag fan inte. Börjar redan bli för mycket. Jag behöver en nystart, jag behöver harmoni, jag vill bli mer glad men det går inte när man hela tiden måste stressa över vad nästa sak är han kommer bli sur och arg över. Och glad? Finns inte på kartan när man nu sedan jag kom hem från Gävle fått mötas av en sur min på morgonen. Inte bara sura miner heller utan en jädrans massa klagade om ditten och datten. Och om han inte klagar på mig så klagar han på något annat, som reklamer eller teveprogram och om hur han minsann aldrig kollar på teve längre när han i själva verket sitter och glor på den just nu t.o.m. Det är klagande om allt möjligt. Jag orkar inte sitta och titta på teve med honom ens i en halvtimma för att han klagar. När nyheterna kommer så klagar han, när reklam kommer så klagar han, när det var fotboll så klagade han, när det var Eurovision så klagade han. "Svenskarna tror sig alltid vara någonting och så är minsann inte finnar.", "Svenskarna bara klagar hela tiden medan en finne kan såga av sig armen och ta en kort kaffepaus och sedan vara tillbaka till arbetet." Jag tror faktiskt inte det är så stor skillnad på svenskar och finskar.

Jag har fått nog av allt jävla klagande! Jag vill inte fokusera på allt dåligt i livet. Varför inte fokusera på allt bra? Varför inte ändra det där, "Svenskarna tror sig alltid vara någonting och så är minsann inte finnar." till "Svenskarna är ett jäkligt bra folk och finnarna med!".

Och vet ni vad det roligaste är? Jag sitter ju själv och klagar...

Nej, men snälla snälla snälla någon. GIVE ME A FUCKING LÄGENHET SO I CAN BO ALONE AND BE HAPPY OR ANNARS I WILL GO GALEN!