Såja. Då var Dexter och disken avklarat. Härligt! Jag försökte diska snabbt för jag kom på en massa massa att skriva här men jag kan inte skriva allt med en gång så jag börjar med den saken jag tänkt på hela dagen...

UPPFOSTRAN! Tada! Det är en lite klurig sak faktiskt. Man tänker inte på det men det är det. Just nu är det ju ganska enkelt men sen när barnen kommer upp i tonåren blir det svårare. Egentligen så är man redan klar med uppfostringsbiten då men man måste ju samtidigt sätta sina gränser men om man sätter för hårda gränser är det ju inte heller bra. Jag har olika saker jag tills vidare vet att jag vill göra eller gör så jag lägger upp dom i stycken med en rubrik över för att underlätta läsandet.

---

UPPMUNTRAN

När jag tänker på min barndom, ungdom och även nu i vuxen ålder känner jag att jag inte fått tillräcklig uppmuntran vilket gjort mig osäker i vad jag gör, jag vet inte om jag gör någonting bra, jag är väldigt osäker som person. Detta är en sak jag vill överösa Grim med. Inte till en överdrift, så att det blir krystat och oärligt men när han gör någonting bra blir jag glad, när han är duktig blir jag glad. Alltför många föräldrar tänker inte på att de då ska framföra sina känslor, de blir glada innerst inne men visar det aldrig. Sådan vill jag inte vara. Jag vill att Grim ska växa upp till en självsäker och stark individ, han ska veta sina brister samtidigt som han ska veta sina fördelar. Självinsikt kanske man kan kalla det? Jag ger redan Grim uppmuntran vilket ni kanske har sett på videoklippen jag lagt upp på honom. Det får honom att vilja göra bra, när jag blir glad och säger att han är duktig. Han är jätteduktig. Han lyssnar när man säger aj aj. När jag säger "Åh vad duktig du är!" så börjar han klappa händerna åt sig själv, hör kanske inte saken till men det är kul att se, hur glad han blir. Kan ta ett exempel. Igår i badet så tog han en shampooflaska och skulle börja leka med den i vattnet, jag sa Aj aj! och han la tillbaka den på exakt rätta stället. Detta repterade han jättemånga gånger och det blev som en lek men ändå, han la tillbaka den och han blev jätteglad och började skratta när jag sa att han var duktig.

ATT KUNNA PRATA

Jag visste inte vad jag skulle kalla rubriken för men jag vill helt enkelt att han ska kunna komma till mig om han har ett problem eller om han har gjort någonting dumt. Detta är en riktigt klurig sak att få till för man vill samtidigt inte vara för lösläppt samtidigt som man inte vill vara för hård. Om Grim gör någonting fel eller dumt ska jag inte skrika på honom och bli flyförbannad. Då implanterar man nästan en barriär som gör att han inte kommer våga komma till dig om han gjort någonting dumt eller något som du inte vill att han ska göra. Bolla känslor! Det är viktigt. Om han gjort någonting som inte kanske är så bra så ska jag fråga honom varför han gjorde det och förklara varför jag inte vill att han ska göra det inte bara säga "NEJ ÄR NEJ! LYSSNA PÅ MIG JAG ÄR VUXEN!", det är nästan ett skräckscenario och se, föräldrar som skriker så till sina barn. Där sätter man sig över sina egna barn genom att säga att man är vuxen och vet bättre men sanningen är att ditt barn också är en individ med egna känslor, egna viljor och framförallt, en egen personlighet. Att sätta sig över sitt barn så är katastrof, inte mycket självkänslabyggande där inte. Prata med era barn! Förklara för era barn! Nu låter jag som en slags expert men det är endast min åsikt, det finns nog tusentals åsikter kring ämnet uppfostran. Jag gör faktiskt detta redan och även fast Grim inte förstår så tycks det fungera, han förstår nog mer än vad jag tror. Om jag är på irriterat humör och endast går runt och säger "aj aj!" och har mig så blir han ännu mer busig, om jag däremot är lugn och sansad och säger t.ex. "Gå och lek med den här istället. Den är mycket roligare." så är allting lugnt. Det fungerar!

SÄG INTE INTE

Haha.. detta lärde Johan mig. Han har pratat en hel del om sånt här. Detta är klurigt eftersom att det där ordet "inte" tycks rinna ut ur munnen ändå och ni undrar säkert varför man inte ska säga inte. Har ni aldrig varit med om detta någongång? "Titta inte bakåt nu!". Vad gör du? Du tittar! Det du gör är motsatsen alltså, "Ta inte den där blomman!", vad gör han/hon? Jo, han/hon tar blomman ändå. Bara en enkel grej som faktiskt fungerar men som är klruig att få till eftersom att man gärna säger inte. 

VAR EN GOD FÖREBILD

Var inne på det innan och det är ett ganska kännt faktum nu för tiden. Barn gör inte vad du säger åt dom att de ska göra, de gör det DU gör. Det är jobbigt egentligen men så sant så. Grim vill ju helst leka med MITT smink eftersom att JAG sminkar MIG varje dag. Han vill väl sminka sig också. Men som sagt, var bra förebilder för era barn. Om ni har ett barn som spelar alldeles för mycket dataspel och en man (eller du kanske är man själv) som spelar för mycket dataspel också så sätt förbanne mig inte tider på när barnet får spela dataspel och inte mannen! Det säger väl sig självt. Helt enkelt, var en bra förebild.

---

Jag vill inte göra det längre än så här. Jag ska läsa ett par barnpsykologiböcker snart och kan dela med mig lite av vad som står där. Jag strävar efter att bli den bästa mamman som jag bara kan bli. Ingen är perfekt dock, alla gör sina misstag och att klandra sig själv för ett misstag man har gjort är inte bra. Kärlek är en sak som kommer i första hand, visa er kärlek till era barn men det tror jag att de flesta gör.