"Detta är mitt hem! Du får leva efter mina regler!"
Emellanåt får man nog bara den känslan!
Men visst skulle du må bättre av att ha ett eget boende för dig o din son. Du borde helt enkelt ha rätt till det!! Finns det inget bostadsbidrag du kan få? Hoppas att allt löser sig.
Sov så gott, kram!
Jag vet på ett ungerfär hur du känner, när jag var 24 hade vi ett företag som gick back...jag ville sluta men sambonbara pressa att vi skulle fortsätta- jag jobba mellan 3 på morgonen till åtta på kvällen (bageri7konditori). Det sluta me att jag tog mitt pickopack och flytta till tarcha.blogg.se (hon e typ min lillesyrra, min far bodde me hennes mamma när jag va 15) Jag bodd där i några månader ochäven om det inte direkt fanns nå regler var det inte roligt att inte ha "sitt eget"... sen nu när jag har min son och tonåringen så fick jag också nog... huset är..."drömkåken" (om du sett den filmen?, med björn skifs) Toan sluta funka, det gick inte att duscha, det var början till mögel i källaren, det fanns ingen vägg i vardagsrummet, inge lyse i tre rum osv... då rymde vi till min mor. Även om ja är välkommen där känner man sig i nått sett i vägen.... man vill ha ett eget ställe, allra helst när man har barn. Hoppas allt ordnar sig snart... se det positivt, du har något att se fram emot i januari...
Sv; Hörseltestet nr ett var han sjuk, nästan 40 grader dagen innan vi skulle åka, dom kunde inte se ordentligt men dom trodde han hörde dåligt på dom små bokstäverna (dom tystare) som s och t... den andra gången vet jag inte vad som hände, han börja grina och vägra sluta... stackarn blev nog rädd, men han e så pass liten så vi skulle komma tillbaka vid ca 2½... Ha en varm mysdag!