En sak jag tänkte på bara...

Jag brukar ibland gå in på folks bloggar och tycka att det är så jäkla ironiskt om hur folk försöker framstå sig själva som. Och vad de skriver om och hur de är som personer. Jag vet att man inte kan döma en person endast genom att läsa en text men det blir ju så. Man tror gärna att man är fördomsfri men det är faktiskt ingen. Men i alla fall...

Tänk om folk gör samma på mig. Gud vad roligt det skulle varit. Att de tycker att jag är skrattretande. Jag är ju inte helt ärlig i bloggen det kan jag erkänna men så vitt jag vet har jag åtminstone inte ljugit om någonting, jag har däremot skitit i att skriva om enormt massor av saker. Jag har egentligen massa massa att berätta men som jag inte kan berätta eftersom att vissa jag känner läser min blogg och dessa personer vill antingen inte att jag ska skriva vissa saker eller så handlar vissa av mina tankar om vissa personer. Man har ju elaka tankar som man egentligen inte alltid menar. Och sen är det en jävla massa om min barndom och ungdom som jag inte skrivit. Jag personligen skulle kunna göra det. Jag är öppen om mycket men vissa personer vill inte läsa det. Det skulle bara blivit en massa tjat. Jag önskar att jag kunde vara helt öppen men det går tyvärr inte. Jag försöker dock virka in lite information då och då som när jag citerade gamla blogginlägg. Det var jag då liksom. Jag har väl gjort mycket i mina dagar trots min ringa ålder. Sen om barndomen, jag vill inte hänga ut mina föräldrar och min familj för det är ju trots allt en massa privata saker. Någon dag kanske jag öppnar mig, vem vet?