Är det babyboom eller vadå?

Bara på Rotebro station såg jag två gravida. Sen inne i Karlberg kryllade det av sådana. Hormonstinna vackert gravida kvinnor. Överallt! De attackerade oss. De stod där och tittade arrogant på en. De stod där med sina hormoner i försvarsläge. De svettades. De haltade. De spridde ut sina graviditetshormoner. De hade halsbränna och rapade så gott. Okej, kanske inte? Men nästan... sen fanns det en massa massa massa left overs från förra årets babyboom. De stod och stoltserade med sina barnvagnar. De stod i lekplatsen och minglade med alla andra mammor. Diskuterade förmodligen saker som ekologisk barnmat och vilket blöjmärke som passade lillan bäst. De stod med sina leenden. Helt hysteriska leenden med panik i ögonen som om de var redo att explodera men ändå log de. De åkte ruschkana med sina små ögonstenar. De stod och minglade. Jag gick förbi, kastade en blick åt dom och sa "Nej! Jag vill inte gå till lekplatsen! Det är ju en massa mammor där. De är otrevliga. Jag lovar! Mammor är otrevliga." tills jag kom på att jag är mamma själv och att jag var otrevlig som sa det. Jag har fördomar mot mammor. Jag tror att alla mammor tycker att det är superintressant att diskutera barnmat och blöjor. Och här sitter jag from times to times och skriver om alla som går runt med fördomar mot oss. Jag är en av dom! En av de med fördomar och en mamma. Jag har en fot i båda världarna. Vem är jag? Är jag mamman med rosa blus och alldeles för stora byxor från Lindex som står och ler hysteriskt när varenda människa på hela jorden skulle kunna se att det är falskt eller är jag den där bittra människan som står på utkanten och spyr galla över alla slags lattemorsor, curlingmorsor och barnvagnsmaffian? Jag säger att jag är ingen av dom. Jag använder inte rosa kläder. Jag köper ej byxor på Lindex och när jag ler vilket jag gör ofta så ler jag äkta (inte på kort, jag vet.. känns fåning att le åt en fyrkantig silvrig grej som blixtrar till så att jag ser en massa rutor när jag blundar). Jag tycker inte att det är intressant att diskutera barnmat och blöjor. Jag har inga mammakompisar jag står och stoltserar framför. Alla vet att dessa människor går och gömmer på krigstankar. Egentligen är de sura hela tiden, går runt och ser ner på andra och kör över tår med flit med sina pansarvagnar. Jag kanske inte är sådan för att jag inte känner sådana. Jag sätter mitt finger på att jag skulle bli exakt likadan om jag bara umgicks med sådana. Och här sitter jag med fördomar, som sagt. Jag ska lägga av. Jag är mamma och folk ser säkert mig exakt som jag ser på dom. Jag är inte bitter, jag vill vara som dom. Jag kanske är avundsjuk? Men aldrig någonsin ska jag köpa byxor på Lindex eller ha rosa tröjor. Det är inte min grej. Inte heller röda vindjackor som många mammor tycks avguda. När jag var liten lovade jag mig själv att inte förfalla när jag blev mamma och det har jag ej heller gjort tycker jag. Visst, min mage ser ut att ha blivit attackerad av något slags "vilddjur" med klor och magen hänger och flänger åt alla sidor men jag använder smink, min klädstil har jag kvar, jag går ej i pastellfärger och tittar på Marta Stewart som by the way om ni inte har märkt alltid har pastellfärgade skjortor på sig i sitt program där hon gör helt onödiga saker som tar tid som t.ex. färgade sockerbitar i form av blommor. Jo jag lovar er! Hon blandade socker och vatten, körde i lite karamellfärg och kletade in det i små formar. Det tog tid dessutom och såg trixigt ut. Vem fan vill spendera tid till sånt? Vem? Du? Jag? NEJ!

Och detta inlägg saknar innebörd. Mammor är jättetrevliga varelser men många är falska. Jag säger inte att det är ett hell att vara mamma, tvärtom. Ända sedan Grim kom till världen har mitt liv prytts av glädje. Jag har dessutom haft tur. Lätt graviditet, lätt förlossning och lätt barn så jag har inget att klaga över men ni mammor med barn med kolik t.ex... stå inte där och falskle, om ni är trötta så visa det! Skrik om ni så vill det. Gå inte och tro att ni måste se glada ut hela tiden för att folk annars tror att ni är dåliga som morsor för det är inte så. Vi morsor är the shit!