Imorse när jag vaknade var allt knäpptyst. Grim låg och sov, pappa låg och sov. Där var jag, alldeles själv. Det kändes tomt. Jag är inte van efter en vecka i Gävle med jätteglad Nadina varje morgon. Jag trodde jag var ensamvarg men tydligen inte eftersom att det nästan kändes deppigt imorse. Hur ska det bli när jag flyttar till eget då? Då blir det ännu mer ensamt, i och för sig så går jag i skolan då och så men ändå. Jag vill inte vara ensam på mornarna. Jag vill vakna av en massa röster från ett annat rum. Idag har jag funderat på om man kanske ska skaffa en inneboende, någon kompis som är lugn och så. Som inte vill ha massa fester alltså men som vaknar tidigt och pratar i ett annat rum och som man kan säga "God morgon!" till. Jag som var ensamvarg, jag som ville vara ensam... jag vill inte vara ensam. Idag har jag panik, måste ut. Måste träffa människor. Ska grilla med mamma och pappa på kolonilotten i alla fall och resten av veckan ska jag terrorisera mina stackars kompisar.

Nu ska jag byta bajsblöja på Grimmen.