Att bo hemma
Jag såg en tom kopp i hallen så jag var bara tvungen att fylla i den också, med KAFFE såklart och så intressant var jag idag.
Annars så tänkte jag på att jag måste börja hjälpa till här hemma hos pappa lite mer. Jag har i alla fall diskat här idag och jag städar bort en massa saker som ligger framme varje dag. Men jag erbjuder mig att hjälpa till, som häromdagen då jag frågade pappa om han ville att jag skulle handla något i affären men icke sa nicke. Sen sa jag faktiskt att det bara är att säga till om han vill ha hjälp med något. Han är lite som en kärring, säger inte till förns det är för sent. Idag var han skitförbannad på mig. Jag frågade vad det blev för mat bara och då var jag helt plötsligt jättejobbig och dålig för att jag frågade honom det så jag undrade vad det var frågan om och då sa han att jag inte hjälper till tillräckligt. Men herregud! Jag erbjuder mig varje dag till att hjälpa till men han säger nej. Jag sa i alla fall att vi delar på disken, han tar morgondisken och jag kvällsdisken. Och så erbjöd jag mig att dammsuga och skura här också men han sa nej som vanligt. Hoppas han inte blir sur för det. Jag kanske får dammsuga här någongång då han är i kyrkan eller något för att undvika gräl. Det är frustrerande att bo med honom. Jag älskar min pappa och det är supersnällt att han låter mig vara här men när man är van att bo själv och själv bestämma över vad man ska äta för mat och dylikt så är det faktiskt jobbigt. Jag vill ju inte ställa krav. Vill göra det enkelt för honom. Jag vill ju egentligen äta nyttigt, jag älskar att äta nyttigt men det går inte här för han häller i en halv burk olja och 50 g smör i allt så jag måste käka bantningspiller för att inte gå upp i vikt. Jag har lagt av med de där andra som gjorde mig pigg föresten.
Nu låter jag säkert som världens mest bortskämda tonåring men jag vill bara poängtera att jag är jättetacksam för att jag får bo här tills jag hittar eget men jag och pappa går inte alltid ihop. Och så känner man att man inkräktar och att man bara är en börda mestadels vilket heller inte är skoj. Jag vill vara självständig men det är inte enkelt när allt just nu är ett enda stort kaos. Jag har inte ännu ekonomi nog för att flytta till eget men det ska jag fixa. Mammaledigheten blir dock längre än väntat så det kommer ta längre tid. Allt ska gå ihop si och så och här och där.
Annars så tänkte jag på att jag måste börja hjälpa till här hemma hos pappa lite mer. Jag har i alla fall diskat här idag och jag städar bort en massa saker som ligger framme varje dag. Men jag erbjuder mig att hjälpa till, som häromdagen då jag frågade pappa om han ville att jag skulle handla något i affären men icke sa nicke. Sen sa jag faktiskt att det bara är att säga till om han vill ha hjälp med något. Han är lite som en kärring, säger inte till förns det är för sent. Idag var han skitförbannad på mig. Jag frågade vad det blev för mat bara och då var jag helt plötsligt jättejobbig och dålig för att jag frågade honom det så jag undrade vad det var frågan om och då sa han att jag inte hjälper till tillräckligt. Men herregud! Jag erbjuder mig varje dag till att hjälpa till men han säger nej. Jag sa i alla fall att vi delar på disken, han tar morgondisken och jag kvällsdisken. Och så erbjöd jag mig att dammsuga och skura här också men han sa nej som vanligt. Hoppas han inte blir sur för det. Jag kanske får dammsuga här någongång då han är i kyrkan eller något för att undvika gräl. Det är frustrerande att bo med honom. Jag älskar min pappa och det är supersnällt att han låter mig vara här men när man är van att bo själv och själv bestämma över vad man ska äta för mat och dylikt så är det faktiskt jobbigt. Jag vill ju inte ställa krav. Vill göra det enkelt för honom. Jag vill ju egentligen äta nyttigt, jag älskar att äta nyttigt men det går inte här för han häller i en halv burk olja och 50 g smör i allt så jag måste käka bantningspiller för att inte gå upp i vikt. Jag har lagt av med de där andra som gjorde mig pigg föresten.
Nu låter jag säkert som världens mest bortskämda tonåring men jag vill bara poängtera att jag är jättetacksam för att jag får bo här tills jag hittar eget men jag och pappa går inte alltid ihop. Och så känner man att man inkräktar och att man bara är en börda mestadels vilket heller inte är skoj. Jag vill vara självständig men det är inte enkelt när allt just nu är ett enda stort kaos. Jag har inte ännu ekonomi nog för att flytta till eget men det ska jag fixa. Mammaledigheten blir dock längre än väntat så det kommer ta längre tid. Allt ska gå ihop si och så och här och där.
Kommentarer
Postat av: IZZAH
2008-05-26 @ 01:28:08
jag bor i piteå åh här finns det åh sen finns det i luleå oxå !
vart bor du ?
Trackback