Sitter och kollar på Barnmorskorna och en massa andra klipp som man kan hitta på svt.se. Sitter och gråter när en bebis bajsar. Bara mammor som kan göra sådant, eller? Det kanske bara är jag? Hur som helst, det är bara glädjetårar. Dom arma nyblivna föräldrarna tog bort blöjan för tidigt som jag och mitt ex gjorde en gång i tiden när vi var arma nyblivna föräldrar. Han bajsade ner hela skötbordet på BB och toppade det med att kissa ner hela golvet. Där stod vi i panik och tittade på det grönbruna förstagångsbajset. Härliga tider. När man bara låg och titta på sin nyblivna varelse helt fascinerad, helt stolt. Det gör jag fortfarande. Brukar känna med handen på honom att han andas, brukar sitta och titta och gråta.. än en gång glädjetårar. Min lilla Grim är det BÄSTA. Låter så jäkla klichéigt att säga detta men det finns verkligen inga ord för att beskriva min kärlek till honom. Den är oändlig, evig och så ren. Bara ren kärlek. Som blivande mamma fick jag alltid höra "Ta vara på tiden! Det går fort". Då tänkte jag alltid att "Vadå går fort? Tiden går väl inte fortare heller!" men det gör det. Nu är han 10 månader. 10 månader! Alltså snart ett år. 10 månader har jag levt med denna helt UNDERBARA (Observera! de stora bokstäverna för att göra ordet mer betydelsefullt) människa och det har varit de bästa 10 månaderna i mitt liv, utan tvekan. Ingenting kommer kunna slå det. INGENTING. Jag älskar min son över allt annat. Tänk er bara! (ni som har barn) Ni kommer alltid alltid vara mammor, ni kommer alltid ha ett speciellt band till era barn, ni kommer alltid stå vid era barns sidor. Är det inte otroligt? Helt OTROLIGT! (Okej nu lägger jag av med Capsen) Känns egentligen helt meningslöst att sitta och skriva ner detta eftersom att det inte går beskriva helt enkelt. Jag kan bara känna det jag känner. Men ni med barn är jag helt säker på känner samma som mig. Visst är det otroligt? Helt otroligt! Helt wonderful!

Tack och hej!