Fan vad negativ jag är. Mensmonster kanske? Jag är i alla fall inte sådär Buhu jag skär mig i händerna och kallar mig själv för flikka med två kk:n och gillar att rita manga-negativ utan mer surkärring. Det är bra det i alla fall. Jag kommer vara hon på gårn som pratar skit om alla och klagar över mitt knä. Jag lovar, jag har redan visat de tendenserna. Jag pratade skit med min granne hela tiden förut om folket i huset, om en som hade en hund som var aggressiv och om att vi misstänkte att snubben nedanför höll på med bordellgrejer. Och så kommer jag ha rött hår och skaffa en sån där liten hund vid namn Pluffsan och posa framför lokaltidningen stup i kvarten och skriva in en massa brev till hyresgästföreningen och klaga på alla ungdomar som spelar musik till nio på kvällen. Okej, kanske inte det sista. Jag har ingenting emot musik. Fast jag hatar när folk skriker utanför. När jag bodde i Sigma så tänkte jag gå ut och gallskrika när jag hörde en massa duns men jag sket i det. Dagen efter fick jag reda på att det hade varit inbrott där. Jag kanske hade blivit mördad. Jag har varit nära döden. En nära döden-upplevelse. Fan vad ballt!