Jag har tagit ur min ögonbrynspiercing. Snacka om att jag ändrar mig hela tiden. Märkte dock att det kanske inte riktigt är min grej längre. När jag var ung ville jag se rebellisk ut. Nu vill jag inte det längre, jag strävar inte efter uppmärksamhet. Man vill tona ner sig lite med åldern. Kanske var en liten 20 års-kris den dära piercinghistorien. Jag är jättenöjd nu när den är borta. Jag ska även köpa en lite mindre variant med en sten till läppen och eventuellt stoppa i dom i näsan igen. Har ju hål egentligen i båda näsborrarna. Ska dock köpa yttepyttesmå, helt platta med en liten sten på. Så att man mest bara anar dom. Jag vill inte se ut som en rebellisk liten hårdrockar-brud hur jag än klär mig. Men frågan är om detta nedtonande är en kris eller om det var en kris när jag piercade mig igen?
 
Appropå åldersnoja så har jag märkt att många i 20 års-åldern fått dessa nojor mer eller mindre. Min noja/kris handlar mest om mitt utseende och dylikt men det är flera personer som mår riktigt dåligt när de kommit in i "vuxenlivet". Jag funderar på om det är något nytt eller om det hänt även äldre generationer. 80-talisterna verkar sätta riktigt hård press på sig, de ska lyckas i allt. När man blir vuxen så kan man ju inte sitta nere vid grillen och kedjeröka hela dagarna längre. Man måste jobba, man måste göra karriär, man måste betala räkningar. Många säger att de vill vara små igen. Som tur är har det inte påverkat mig så mycket trots att jag har räkningar och mycket mer ansvar än när jag var yngre. För vissa kommer det väl som en chock. Många vänner försvinner också eftersom att alla skaffar sig nya intressen, nya vänner. Ett helt eget liv. När man var ung längtade man tills man skulle fylla 20 och flytta hemifrån. Jag och många av mina vänner pratade om att det skulle vara så skönt för att vi slapp skolan, kunde börja jobba med någonting vi ville, kunde göra vad vi ville. Vi skulle sitta där ett antal tjejer i en snygg lägenhet inne i stan och supa järnet. Riktigt så är det inte. Man glider ifrån varandra mer eller mindre. Alla människor är olika men jag tycker att man inte ska ta så hårt på allting. Det är inte dödsviktigt. Visst, vännerna skaffar egna liv men det gör du med. Det gäller att klippa banden med sina vänner lite, de är inte alltid där. Det är inte likadant som förr. Du har ett eget liv, det har dom med. Se till att träffas då och då, fungerar det inte, skaffa nya. Släpp lite på allt, betala dina räkningar dock men glid in i vuxenlivet istället och egentligen, varför är det så viktigt att vara vuxen? Var dig själv, lyssna på dig själv. För mig har inte "vuxenlivet" kommit som en chock. Jag har inte världens bästa kontakt med mina vänner, jag hinner inte, jag vill inte. Jag vet inte varför, jag tror att det är för att jag inte har så skyhöga krav på allting. Bara jag och Grim mår bra och vi är mätta i magen så är jag nöjd. 

Nu tänker många säkert, "så lätt är det inte". Varför är det inte så lätt? Du kan ändra din uppfattning bara du vill så jag säger. Jo, så lätt är det verkligen! Stanna upp och njut, njut av alla små stunder i vardagen.

HippieErika är mitt namn by the way. Hallelujah!

Sedan vill jag bara påpeka att jag vet att jag låter som en besserweisser som inte förstår att jag är 80-talist, att jag är som dom, jag är ung. Det låter som om jag är 70 år när jag pratar ibland, så mycket erfarenhet har jag inte. Det är pinsamt ibland men det är mina tankar. Jag tror inte själv att jag är mer upplyst än andra. Som sagt, jag funderar bara och skriver det rakt ner i bloggen. Anledningen till att jag tog ut min piercing är helt enkelt för att jag inte vill se ut så längre, inte för att jag vill se vuxen ut för det gör jag inte. Jag ser ut som 16-17. Hata mig om ni vill.

---

Update: Jag ska absolut inte ändra klädstil och börja klä mig i urtvättade babyrosa bomullströjor, jag ska inte sluta gå i mina otroligt utmanande kläder (tjocka leggins och kjol), jag ska inte sluta använda benvärmare, jag ska inte sluta sminka mig, jag ska inte ha välling i håret. Jag är fortfarande jag fast utan ögonbrynspiercing. I'm the rebellion Mom! The one who all the people tittar konstigt på because I'm not a Seglarjacka Mom with hangboobies. Ja, jag är från Stockholm (syftade på engelskan).