Min bror har fuckat upp sitt liv. Vill inte säga exakt vad jag syftar på. Allt verkar gå åt skogen. Och då vill jag inte främst syfta på en person som är med i bilden för denne känner jag inte så om du, Gustav läser detta så menar jag inte så. Som sagt, jag känner inte den personen, jag vill vara fri från fördomar men man hör så jävligt mycket att man börjar fundera. Jag sa detta till honom, rakt ut. Det är väl inte många som är ärliga mot honom om vad de känner. Visst, det är hans liv. Han gör sina egna val. Han tar sina egna beslut men när man bryr sig om någon så kan man bara inte hålla käften. Jag har stöttat honom, i början. Jag skulle stöttat honom om jag såg att han mådde bra men det vet jag att han inte gör. Jag känner min bror. Den enda av mina 5 bröder som jag verkligen känner. Därför känns det dubbelt så hårt att han kapat all som helst kontakt med mig. Jag vet inte om han gör det med flit. Han ringer mig inte, jag har skickat tusentals sms till honom utan svar. När jag ringer honom är hans mobil avstängd. Jag får ingen som helst kontakt med honom.

Jag har 5 bröder. Vi är inte särskilt tighta. Jag har aldrig kännt att de brytt sig särskilt om mig. Jag älskar dom, de är mina bröder, jag känner att de är mina bröder men jag känner dom knappt. Förutom Gustav som jag minns att jag såg upp till honom så som barn. Han bodde i fosterfamilj och kom förbi mamma då och då, jag bodde hos mamma. Jag ville aldrig att han skulle hem igen. Vi har många roliga minnen tillsammans. När jag har varit tidigare och hälsat på dom i Gävle har jag mått så bra. Jag vill prata med min bror. Han betyder mycket för mig. Han är min riktiga bror. Den enda brodern som verkligen betett sig som en bror. Nu är han precis som alla mina andra bröder, han är borta. Han hör inte av sig. Han har ett eget liv någonstans som jag inte vet någonting om förutom att det inte är speciellt bra. Jag vill ha min bror tillbaka. Vill ha det som det var förr. Jag undrar bara, ska det vara så här hädanefter? För just nu har jag 0 syskon. Jag har 7 blodssyskon men 0 verkliga syskon.

Samtidigt är jag arg på mina bröder just nu. Att de så lätt kan sluta bry sig. Alla. Vissa har sina anledningar men de flesta har inte det. Varför bryr de sig inte? Jag vill ha en normal syskonrelation med dom. Jag har aldrig kännt mig som en lillasyster. En lillasyster ska känna sig trygg med hela 5 äldre bröder men faktum är att de inte bryr sig ett endaste litet jota. Jag bryr mig om mina bröder, jag älskar mina bröder, jag önskar att jag hade bättre kontakt med mina bröder eller åtminstone visste vilka dom verkligen är. Bryr de sig om mig när de så lätt kan bara välja att strunta i mig? Jag har aldrig varit arg på dom innan men nu är jag fan det.