Nu är Grim hos dagmamman och jag funderar starkt på att ta mig lite tid till some mammaterapi i form av en snus och en helt simpel kopp kaffe, ingen chailatte, ingen kaffelatte ens utan hembrygt kaffe men mjölk i. Det blir inget tånagelsmålande, ingen ansiktsmask, inte ens nytvättat hår utan en hederlig kopp kaffe. Låter jag bitter? Spelar ingen roll, jag är ej bitter, jag älskar mammaterapi. Mammaharmoni. Egentid som slösas på något så fullkomligt simpelt som en kopp kaffe i lugn och ro. Vad har man inte vunnit när man kan njuta av att gå till mataffären sent en kväll alldeles ensam? Vad har man vunnit när man kan njuta av lite alonetime i form av toalettbesök? Mycket säger jag. Vad ni säger vet jag inte för ni vägrar kommentera.

Lite sällskap har jag, av dessa förbaskade myror som förgäves kryper kring på datorbordet trots att jag lekt förintelsen med dom. Ett myrblodblad. Skadade myror skriker på hjälp. Döda myror hälsar på mormor i myrhimmelen. Det är kaos. Kalabalik. Döda och skadade myror överallt. Mördade av Erika The Antslayer! Det är mitt nya namn. Snart tar jag och häller aceton på jävlarna så att de förstår att de ska sluta försöka kela med mig när jag är upptagen.

---

Detta skulle publieras någongång vid 10-tiden men se här. Nu är klockan snart två. Morr!

Jag och Grim har haft en jättefin dag idag. Han saknar nog mig lite när han är hos dagmamman ändå för han kramas och skojsar när han kommer hem och sedan har han ropat efter mig där men inte gråtit, det är dock bra. Skulle få panik om han var ledsen. Idag var han där tre timmar, imorgon ska de lägga på en halvtimma. Kommer nog gå smort. Skönt också att de är på en plats som inte är så långt att gå till, har fått gå i kanske en kvart när jag lämnat och hämtat honom och jävlar vad lat jag blivit hahaha. De är alltså oftast på olika platser som tar olika lång tid att gå till och imorgon är de på en plats som tar cirka 5 min att gå till. En kvart är inte långt alls, det är bara tråkigt att gå typ.

Idag var jag även på Sensus. Det var första gången så de förklarade bara vad vi skulle göra där. Det känns bra förutom att tiderna verkar knäppa. Vi kommer inte få ett fast schema utan det är rörligt vilket är extremt störande eftersom att jag vill ha lite hum om hur jag ska gå så jag kan förklara för dagmamman när jag behöver hämta och lämna. Tiderna verkar dessutom inte mammavänliga men det tog jag upp idag och de hade överseende med det som tur är.

Nu är jag extremt trött, vaknar 7 nu varje morgon så nu blir det the bed.

Jag har myror i mitt rum som pappa av någon anledning inte ens anstränger sig för att utrota. Jag är dock van efter att ha levt med dessa varelser i 14 år varje vår. Mitt rum är byggt på en myrstack och de är ju sockermyror så det är riktigt försiktigt med sockriga saker varje vår för annars blir jag invaderad. Förra våren hälsade de bara på och käkade någon annanstans men nu har Grim gömt godis i rummet så jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt.

Idag visade jag Grim dessa myror och han blev helt paff och intresserad och har sprungit sen dess för att kika och skratta åt myrorna. Filmade lite också och kom på att jag inte laddat upp något videoklipp på honom här på senaste tiden så jag laddar upp detta.

 

Det hade gått jättebra hos dagmamman. Inga problem alls. Han ville knappt hem när jag kom. Imorgon ska han som sagt vara där över lunch, kommer förmodligen fungera lika bra som nu. Han hade även "hängt ihop" med en annan grabb där som är i Grims ålder, fyller år i Augusti så det är bara en månads skillnad mellan honom och Grim. Jättekul! Grim verkar stentrivas och har fått en bra kontakt med sin dagmamma. Det kan inte gå bättre än hur det går nu ju.

Nu har han somnat på sängen, han är inte van vid att vakna klockan 7. Vi går vanligtvis upp klockan 9. Skönt att rutinerna börjar gå in nu också.

I och med detta börjar ju många saker fixa sig, som sagt, rutinerna men också att man märker att Grim inte är lika trotsig som innan. Jag är stolt över honom. Otroligt stolt! ♥ Han börjar nog tycka att jag är jobbig med allt pussande och det eviga tjatandet, "Vet du en sak? Mamma är stoltv över dig! Jättestolt!"

Skriver här snabbt bara, och bildlöst. Ni kan få bilder senare kanske.

Grim är hos dagmamman helt utan mig just nu. Jag ska hämta honom halv elva. Det var inga som helst problem. Han sprang iväg direkt och började leka. Efter att jag hämtat honom kommer jag hem bara en snabbis och byter om kläder på honom sen ska vi iväg och träffa mamma lite för att shoppa och fika lite.

I helgen ska Grim vara hos sin farmor Anne-Lise. Hela helgen har jag gått med på utan problem. Vad har hänt med mig? Jag som fick panik för en dag förut går nu med på hela helgen och nu kanske ni hatar mig men jag tycker att det kommer bli skönt till och med. Skönt att få vara lite flexibel och få lite tid för sig själv men sedan självklart också skönt att få hämta honom sen. Vet inte om detta är en fas alla mammor går igenom, att de lite börjar släppa på sina barn. Det har ju varit Grim och jag länge, blir kanske lite mer så när man är ensamstående. Nu är han dock stor, går hos dagmamma och är inte lika mammig som han brukar vara. Han är dock mer gosig när han kommer hem, vill kramas mer och bara skojsa med mamma.

Oj jädrar! Nu måste jag gå. Återkommer senare...

Äntligen börjar saker ordna upp sig. Nu är vi igång i alla fall. Vi har en bit kvar på vägen men det finns ingenting som inte går att fixa. Nu vet jag vad jag ska göra av allt. Nu har jag planerat. Nu vet jag hur jag ska gå till väga. Jag hamnar i nedåtdalar ibland och eftersom att jag är lite av en drama queen så låter det alltid som att allt är åt helvete. Det jag dock aldrig tänker på när jag är i en sådan där "nedåtdal" är att allt går att fixa bara man vill. Världen är full av möjligheter. Jävligt härligt va?

Nästa vecka kommer jag få en preliminär sysselsättning, någonstans att åka på mornarna. Våra rutiner ändras i och med detta också. Grim har somnat tidigt och vaknat tidigt de senaste dagarna, likaså jag. Vi vaknar 7 nu för tiden. Vi hinner med saker om dagarna och när vi är klara med dessa saker så tittar man med förtjusning på klockan och märker att den endast är 14:00. Oh Hallelujah! Jag ska ringa ner till någon studievägledare imorgon eller nästa vecka och fixa en tid för att planera mitt studerande. Jim funderar på att börja studera med mig. Jag ska dock ha pli på mig själv, det blir inget gemensamt oseriöst (icke) pluggande. Jag ska vakna tidigt, lämna Grim hos dagmamman. Plugga i de timmar jag behöver (beror på hur mycket tid jag behöver men kanske 4 timmar om dagen är bra, vad vet jag), fixa allt annat som behöver fixas och sedan hämta Grim hos dagmamma för att ha eftermiddagen över till ordentlig kvalitétstid med Grim.

Jag har valsat runt i 3 år. Många kanske tänker, "Oj fan! Vad skönt!" men det ska jag säga er, det är det inte. Jag är tacksam för all hjälp jag fått, ekonomiskt och rent generellt och jag är lyckligt lottad som har klarat mig så bra trots att jag inte haft någon sysselsättning men... Men man blir uttråkad. Ska bli så skönt att komma igång nu.

Lägenhetsbiten är dock lite svårare men jag är öppen för en andrahandslägenhet tills dess att jag står längre fram i bostadskön.

Ja, nu blir detta också långt så jag lägger av här.

Hejsan på dejsan! Jag har inte kunnat skriva här för att det på något sätt hade hamnat Coca Cola på vårt tangentbord så pappa blev flyförbannad och jag flydde med Grim till mamma i några dagar, fick inte använda datorn för honom men nu får jag minsann det.

Grim har annars börjat gå hos dagmamma. Det går jättebra hittills, två dagar har han varit där endast med mig såklart i några timmar. Idag gick jag och Jim iväg i en liten stund för att vi skulle se hur Grim reagerade. Han vinkade bara glatt hejdå och ropade "Hej då mamma!" och sedan var det coollugnt. När vi kom tillbaka fick man bara ett litet "Hej!" och sen fortsatte han leka med de andra barnen. Imorgon ska jag lämna honom själv där i en och en halv timma och om det går bra så ska jag lämna honom från 9 till över lunch på fredag. Jag visste att Grim skulle ta det duktigt, han är väldigt självständig. Samtidigt vill man lite att han ska vara lite mammig men icke sa nicke, han tittar knappt åt vårat håll när vi sitter där och tittar på när han leker. Jag är jättestolt över honom.

Dagmamman verkar förövrigt jättebra. Hon verkar vara pedagogisk och med på noterna. De är inomhus på två olika ställen måndagar och tisdagar, resten av dagarna är de utomhus. Idag var de i en lekpark, det var ett annat dagis där med och hon hade mer koll på de andra dagisets barn än dom själva. Hon verkar alltså riktigt duktig. Jättenöjd med henne.

Funderar på att ha kvar Grim hos dagmamman nu om det går så bra som hittills. Jag har nämligen tackat ja till ett annat dagis för honom men eftersom att de ofta leker med andra barn i lekparken t.ex. och när de var inomhus var det två dagmammor som slagit ihop sig så är det ändå inte jättefå barn. Sedan så ska jag ju förmodligen inom en snar framtid också flytta och då känns det dåligt för honom att byta dagis två gånger. Det är nog bättre att jag har kvar honom hos henne nu och sedan när jag flyttar istället byta liksom.

Jag har även varit hos Arbetsförmedlingen och skall börja gå på någon grej på Sensus, ingen aning om vad det handlar om trots att jag varit på informationsträff men det är bara tacka och ta emot. Känns dock skönt att börja göra någonting. Jag ska nog däremot börja plugga snart. Denna grejen tror jag att jag ska gå på 5 dagar i veckan t.o.m. Det enda jobbiga är att det är på Medborgarplatsen. En halvtimmas tågresa är dock inte så farligt. Ganska skönt till och med kan jag känna. Får bara se till att de inte ger mig några konstiga tider så det krockar med dagmamman. Hon tar tidigast emot barn klockan halv 8. Det går nog så bra så.

Japp, det var bara lite uppdatering om hur det ser ut för oss just nu. Jag slänger iväg ett inlägg sen igen förmodligen eftersom, vilket ni förmodligen märker, att jag har mycket att skriva om.

Jag tänkte att jag ska fixa en ny bloggdesign sen så att jag kanske får ännu mer lust att skriva här. Nu får jag bara ångest så fort jag tittar på min blogg. Det blir helt nya bilder, ett nytt koncept tror jag. Blir nog bra. Det kommer nog ta ett tag bara eftersom att jag först måste ta bilder och sedan har jag som sagt väldigt lite tid.

Jag vet inte hur det blir med bloggen, hur mycket jag kommer att uppdatera. Jag vägrar göra den till ett måste. Förut var det lite av ett måste, jag måste skriva varje dag, åtminstone tre inlägg om dagen. På det sättet förlorar man kvalitén och tanken bakom varje inlägg. Jag skriver bäst på impuls. Jag skriver bäst när jag har något jag vill skriva. Även fast det kanske för er är helt ointressant så känner faktiskt jag att jag vill skriva just en grej. Så vill jag ha det. Jag vill ha lite hjärta bakom bloggen. Vill inte sitta som en robot och skriva för att jag "måste". Så därför vet jag som sagt inte hur mycket uppdateringar det blir. I och med att jag har en liten Grim i galen trotsålder, en ny kärlek  och allmänt många möten och saker att fixa så kanske det inte blir så mycket, jag vet inte. Plus att det är vår. Vi vill ut! Är det inte härligt?

Jag kommer hädanefter uppdatera endast när jag vill alltså. Sedan när jag fixat en ny bloggdesign kanske det blir lite oftare eftersom att jag då kanske vill oftare också.

Ni som skulle få era bloggdesigner föresten, jag är klar med en och har försökt att maila men utan svar. Den är i alla fall klar och redo att klistras in bara. Den andra ska jag göra klart så fort jag hinner. Ber så hemskt mycket om ursäkt för detta och jag förstår om ni är förbannade, jag har som sagt inte haft tid. Ska ta tag i den designen som inte är klar nu innan jag gör min nya.

Och helt plötsligt har jag en massa saker att skriva här i bloggen. Jag kanske kommer tillbaka lite smått men jag vill inte ge er falska förhoppningar. Ibland när det blir för mycket så släpper jag bara vissa saker, jag orkar helt enkelt inte. Jag bara måste släppa det. Jag får ångest så fort jag försöker ta tillbaka det. Som nu med bloggningen. Jag har försökt skriva här ett antal gånger men bara lagt av när jag skrivit en mening, det går bara inte. Jag kanske inte är normal men jag fungerar så. Det är mycket just nu som ni kanske märker, jag ska hinna med en massa saker. Har aldrig andrum känner jag. När jag har andrum så kommer något annat. Har inte ens de tiderna på kvällarna längre då jag kan känna den där harmonin, den där mammaterapin. Vet inte varför. På nätterna söker jag jobb. På nätterna bläddrar jag i mina papper. På nätterna diskar jag. På nätterna gör jag allt. På dagarna springer jag efter en trotsig unge och försöker få all happy time vi kan få. Han är riktigt trotsig, riktigt trotsig, lilla Grim. Allt förvandlas till trots. Men samtidigt är det roligt att se, fint att se på något sätt för han utvecklas enormt. Han blir en egen liten individ. Han upptäcker världen. Han är nyfiken. Han är kreativ, så pass att han målar med en röd spritpenna på golvet och på sig själv så att det sedan ser ut som att jag slagit honom när vi går ut. Han målar med smink. Han målar väggarna. Golvet. Sig själv. Borden. Böckerna. Fotorna. De viktiga papprerna. Byrålådorna. Kläderna. Och även mig passar han på att måla... när jag sover.

Visst är det jobbigt med trotsåldern men det gäller bara att hitta på nya saker att göra, det gäller att vara klurig. Ena stunden hjälper det med lite kittlande, andra stunden inte. Ena stunden hjälper det med lite "allvarligt snack", andra inte. Ena stunden hjälper det med lite extra aktiviteter, andra inte. Ena stunden hjälper det med en promenad, andra inte. Så det är bara till att testa ALLT som går att testa.

Han är ju dock så söt när han är sur. Som här...

Japp. Det är väl det jag gör. Jag har börjat söka jobb, på riktigt. Förut när jag sökt jobb har jag inte tagit det riktigt seriöst. Har mest tänkt att det ändå inte kommer gå. Jag sökte när jag var gravid, en gravid kvinna i sjunde månaden utan utbildning får inte jobb. Nu är jag en icke-gravid kvinna utan utbildning mitt i en inflation, lätt att få jobb då? Tror det inte men jag tar det seriöst. Jag ska kämpa in i det sista för att få ett jobb, annars blir jag tvungen till att börja plugga. Plugga ska jag ju göra förr eller senare så det är ju egentligen inget dåligt.

Det känns lite läskigt på något sätt, jobbsökandet alltså. Det känns som att jag håller på att hoppa upp på ett jädra stort trappsteg, ett trappsteg in i The Real World. Där jag SKA vara, där jag MÅSTE vara. Där jag VILL vara. Vet inte varför jag tar det på ett sånt stort allvar men det känns så allvarligt. Grim ska börja hos dagmamma vilken dag som helst, jag ska på en massa möten på Arbetsförmedlingen. Min lilla pojke som jag varit hemma med i snart två år ska ut på sitt lilla trappsteg som även det för mig är ett trappsteg. För många trappsteg nu. Ibland känns det bäst att sitta kvar där man är men jag vägrar sitta och leva på andra i hela mitt liv. Jag vill lyckas, jag vill så gärna.

Det känns bara så mörkt. Som sagt, jag är utan utbildning. Det finns alldeles för få jobb. Folk avskedas. Jag har endast jobbat i några veckor i mitt liv som jag kan redovisa och det jobbet har ingenting med de jobb jag nu söker att göra. Det känns som att jag går i en tjock dimma på något sätt men jag måste komma ut.

Nej, kanske bäst att inte alls tänka på hur det känns nu och istället kämpa för bövelen att få ett jobb? Jag tror nog det.

Jag har mina sweethearts som hjälper mig dock. De ger mig avlastning, de ger mig solsken. Jag mår bra.

♥ ♥ ♥